Etisk stress
Sommaren är igång och jag jobbar på mitt äldreboende. Jobbar som stimulansansvarig på ett äldreboende med djurtema. Dagarna består av att gå promenader, ta hand om boendets djur, hålla i eftermiddagsaktiviteter, agera matstöd, hjälpa till vid sittgympa och handgympa mm. Snart kommer jag även hålla i handgympan själv eftersom arbetsterapeuten slutar. Det känns roligt att ta ett nytt ansvar.
Däremot känner jag en ny stress av jobbet som jag inte kände förra året då jag jobbade på samma jobb. Den etiska stressen. Vårens kurs i etik och moral på 18hp har gjort något med mig. Trots att jag även tidigare la mycket tankekraft på detta ämne känner jag att de nya kunskaperna gör att jag funderar ett extra varv. Vad gör jag när det klagas på att inte alla kan gå med på promenaden? Alla behöver ju en ledsagare och vi räcker inte till. På jobbet finns en del boende med demens. En sjukdom som ofta innebär mycket ångest och oro. Svåra känslor som jag i bästa fall kan lindra för stunden men som kommer tillbaka så fort jag går. En del boende saknar anhöriga och känner sig förmodligen isolerade i sina lägenheter. Extra svårt är det med de som inte vill delta i aktiviteter men som samtidigt lider av ensamhetskänslor.
Jag vill kunna se på de boende och känna att alla har en värdig ålderdom. I dagsläget kan jag inte det och jag försöker acceptera den tanken och det faktum att jag inte kan rädda alla.